Det kommer en stund då man märker
att tystnaden alls inte behöver sökas upp,
att den länge har funnits
alldeles i grannskapet,
ja, att vi burit den med oss
i kroppens saktmodiga arbete,
i dess tåliga framåtfärd genom åren.
/..../
Att vara tålmodig som stenen
i sin väntan på mossan,
dess långsamt trevande rötter
som tar tid på sig,
att söka sina fästen -
att veta om att något söker en
och väntar på en
där inne i tystnaden
att man till slut kanske ska stå
inför något slags möte
inför en famlande början.
/Carl-Eric af Geijerstam
(foto: Stockholm -08)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar