Är åter på arbetet och ser hur höstfärgerna sprakar i landskapet utanför mitt fönster. Är oerhört tacksam att på plats få uppleva den tid då landsbygden vildsint exploderar i detta färgfyrverkeri, innan sin långa vintervila.
Är sedan en månad rörelsehindrad pga en efterhängsen och gammal knäskada och får för tillfället hålla till godo med en begränsad flik av världen, sett från gränden. Klagar inte men får se hur det utvecklas den närmaste tiden.... Hösten glöder redan i lövkronorna förstår jag. Och turistfartygen har lämnat Östersjön för sydligare rutter. (foto: Stockholm. sept 23 -08)
/..../ Inte ens när far i maj 1941 skriver att det finns bibelord som står och väntar på dig kan du tro det. Vad skulle det innebära att en bibelvers levde sitt egenliv i väntan på dig? Men så stöter du på en mening hos evangelisten Lukas: "Guds rike finns invärtes i eder". Den tycks stå i strid med allt vad du trott dig veta om kyrkans anspråk på "riket". Kanske är det för ett sådant bibelords skull som far i sin text slår fast: "Skall jag någonsin finna det, måste jag söka det." Som om en lykta tänts i ett mörker. "Vi måste bli läsare", sammanfattar han oväntat. Men är det bibeln som upplyser ögat eller ögat som upplyser bibeln? Se Lukas 17:21. Bibeln finns i det yttre endast om den finns i det inre.
/ur Vingårdsmannen och hans söner - Jesper Svenbro
Kerstin är 3 månader gammal och fransk bulldog. Matte och Kerstin promenerade i Gamla Stans gränder och folk tjöt av förtjusning, särskilt turisterna från Japan. Underbart att se all glädje som den lilla flickan skapade bland människorna.
Yippiiiiie! Nu får jag tillfälle att skryta en aning.....
Bilden fick ett 2:a pris i en fototävling och vinsten är på väg. Kan inte säga mera än så. Får se om bilden dyker upp i något sammanhang som har med Stockholms skärgård att göra.
Hur som helst så är det självklart mycket glädjande att möta uppskattning i dylika sammanhang.
/..../ Oviljan att förundras är ju något för alla epoker gemensamt, även om vår tid hittat nya sätt att låta insikten slockna: "Du är en säck äggviteämnen, din tanke är bara en svagströmsaktivitet i materien..." Evangeliet har slocknat. Det har inte ens tänts. Men någon går ut i öknen, livnär sig på honung och gräshoppor och tar tillvarons andetag på djupaste allvar: "Jag finns!" Över floden Jordan en regnbåge. Att din tanke bara är en svagströmsaktivitet i materien - är det en tanke som "bara" är en svagströmsaktivitet i materien? Låt mörkret uppsluka mörkret! Floden skimrar av ljus. Tillvaron andas in. / ur Vingårdsmannen och hans söner - Jesper Svenbro
Det kommer en stund då man märker att tystnaden alls inte behöver sökas upp, att den länge har funnits alldeles i grannskapet, ja, att vi burit den med oss i kroppens saktmodiga arbete, i dess tåliga framåtfärd genom åren.
/..../
Att vara tålmodig som stenen i sin väntan på mossan, dess långsamt trevande rötter som tar tid på sig, att söka sina fästen - att veta om att något söker en och väntar på en där inne i tystnaden att man till slut kanske ska stå inför något slags möte inför en famlande början.
Det är skönt att vila blicken här en stund. Goda vänner bevarar kunskapen om en gammal bondekultur. Och ägnar sig samtidigt åt språkvård. Ord som skylar och krakar får en sista nådatid här.
Ibland händer det att jag blir stående kort i gränden, klar över att en enda oförsiktig rörelse av mig .... och tystnaden slits vådligt bort.
- Vilket koketterande(!), larmar någon. - Ett ögonblick, försöker jag. Så skör är faktiskt världen här. Jag vet att till höger, alldeles runt hörnet, väntar draken och St Göran. De har mottagning dygnet runt.