Fiske för ögat

Fiskare, säg vad har du fiskat i Strömmen i kväll?
Det lyser i nätets maskor som idel glimmande fjäll!

Men ack, ack, ack -
det är bara vatten som glittrar och rinner bort.
Han fiskar kvällsljus och ror sin väg inom kort.

Ja, så där platt och brutalt kan man både sno, stuva om och blanda orden ur Bo Bergmans dikt "Månsken på Strömmen" om man vill försöka sig på en kort kommentar till det fiske som tålmodigt pågår från håvbåten kväll efter kväll under broarna.

Vänta, veva upp, kasta i. Vänta, veva upp, kasta i..., rytmiskt igen och igen. En avstressande sysselsättning, både för fiskare och åskådare på kajen, tycks det.

Och det där med fiskelycka och storfångster handlar nog mest här om att det är ett fiske för ögat? Och det är gott nog, tyckte jag som såg på några gånger i sköna majkvällarna. Men jag kan ju ha fel. Inte begriper någonting.

Och förresten, vad är inte yta idag, frågar jag och funderar på om jag skall softa i lattebaren eller låta ögat scanna av samtiden någon annanstans.

(foto: Norrström, Stockholm, maj 22, -08)