Tidig morgon

Jag kommer och går
allt mindre får jag att säga
och det är inte sorg
det är mera stillhet

"Ut till öarna" -

alltid något

(foto: Stockholm)

Några rader bara...

... om tystnaden,

solblekt vandrar den mellan skären

jag försöker fånga den med min hand
men den går rakt igenom mig

(foto: Gillöga aug -09)

Hemlighuset

Vad ska jag med den här bilden till?

Berätta om havet? Berätta om öarna i havet? Eller berätta något slags "utedassets historia"? Om hur dasset står där vid de yttersta klipporna och ser ut mot horisonten, ser ner i vågorna, som sköljer in över klipporna? Om att väntan på att någon skall komma in genom dörren är oändligt lång när de sista sommargästerna har lämnat ön?

Nej, om det väderbitna hemlighuset säger jag ingenting....,

.... "tystnaderna är alltid mycket större än alla orden. De jag uttalat. De jag ännu inte uttalat. De jag aldrig kommer att uttala"...(G. Sonnevi)

(foto: Sthlms skärgård)

Haven

Hur andas jag in allt detta? Östra havet
Min far och min mor fanns vid det västra havet,
som jag också rörde vid

(foto: Revengegrundet, Östersjön aug -09)

I svallzonen:

Det finns de som säger sig vara sig själva på havet. Och det finns de som finner sig själva i staden.

Sedan finns det de som hittar sig själva ändå.

(foto: Gillöga och Stockholm)

die "Rotterdam"

Die "Rotterdam", som tysken sa. Här en bild vid avgång från Stockholm den 17 aug -09.

Än stiger jublet

Det är en fantastisk sensommardag och augustisolen lyser från en klarblå himmel över Gillöga utskärgård. Jag har kommit hit för att vandra på solvarma hällar, för att uppleva stillheten i ett örike längst ut i Stockholms skärgård, där landskapsupplevelsen är som starkast.

Jeppe Wikström - havsskärgårdsfotograf och författare - citerade i DN den lysande skärgårdsskildraren och seglaren Sven Barthel:

"Min landskapsupplevelse är starkast och rikast här, därför att den har djupa rötter i ständigt växande minnesavlagringar, rötter som når ner till barndomsupplevelsernas källvatten".

När jag i sensommaren vandrar genom stillheten och ljuset över Gillöga stiger ett tyst jubel inombords - ett jubel ur barndomens och ungdomens kamrar - Vinga, Lilleby, Hällsvik, Hjuvik, Marstrand, Hållö, Smögen, Grebbestad, Fjällbacka, Koster...

Gillöga kalskärgård lägger jag i en särskild jubelkammare, strax intill de bohusländska.

(foto: Gillöga aug -09)