Skogens tid är långsam

Skogstjärnar
alla dessa hemlighetsfulla
mörka skogsögon
Namnlösa
djupt inkarnerade i tassemarker

Och hos skogsfolk

Spång

Spång - och idag kom frosten.
Det har något med saken att göra, men vad?

Regn över tid och rum

Vintertid. Tidig måndagmorgon. Täta regnsjoken kastar hit och dit över åkerfälten. Bilradion pumpar tunga rytmer - Purple rain med Prince & the Revolution. In i husvärmen. Arbete. Arbete. Ihållande regn hela dagen. Framåt mörka kvällen, fortsatt regn. Regn.....

Regn över tid och rum. Gör en resa i tid och rum - åren 1838-39 befann sig Fredric Chopin med sin kvinna, författaren George Sand i Valldemosa på Mallorca. Chopin hade fått sin dom, han var obotligt lungsjuk och sökte rekreation i Mallorcas bergstrakter men vintern 1839 skulle bli ovanligt kall och regnig. Häftiga störtskurar och vindar gjorde deras tre rum i klostret fuktiga och dragiga. Och Chopin hostade och hostade. Trots det lyckades han fullborda alla sina 24 preludier på Mallorca.

Det kanske allra mest kända musikstycket - nr 15, op. 28 - kom efter hans död att bli mera känt under "Regndroppspreludiet".

De stora heligheterna

Detalj ur takmålningen Adams skapelse, Sixtinska kapellet, Vatikanen.

I fyra år (1508 - 1512) varade Michelangelos oerhört ansträngande arbete med Genesis skapelsen. I princip ensam, ständigt liggande på rygg uppe på byggnadsställningarna, högt uppe under Sixtinska kapellets tak, skapade han världens mest beundrade målningar. Allhelgonadagen 1512 firades invigningen.

Enligt renässansens konstnärsbiograf Giorgio Vasari brukade den koleriske och befallande påven Julius II - Guds ställföreträdare på Jorden enligt katolicismen - ofta säga till Michelangelo att han skulle rikta kapellet med lite mera färger och guld - det såg fattigt ut.

Michelangelo svarade helt ödmjukt: "Helige Fader! På den tiden buro människorna icke guld och de personligheter jag framställt voro fattiga men heliga män, som föraktade rikedomen!"

De små heligheterna

Vilken dold kod eller "helighet" finns inympad i en gammal konsertbiljett?

Låt oss säga, någon har förvarat biljetten i plånboken i mer än 14 år. Den har överlevt flera utslitna plånböcker och den är med i de nya varje gång en utsliten blir utbytt. Visst, det kan ses som både löjligt och barnsligt men samtidigt representerar biljetten privat något oerhört värdefullt, något oförstörbart. Den är nästan helig.

När de "stora heligheterna" attraherar allt färre i det moderna samhället bygger vi istället privata eller "små heligheter" - inre psykiska världar, som motvikt till livets triviala vardagligheter. Något vi laddar med styrka och något som är okränkbart, skapat i kretsen av familjen eller annan gemenskap, i kontakt med naturen, hembygden eller helt individuellt. Heligheten tycks vara en "känsla" som människor erfar, individuellt eller i grupp (O. Wikström).

Mot bakgrund av detta, en så omfattande flora av heligheter, är det inte underligt att den omtalade och förpestande kränktsjukan alltmer breder ut sig.

(Endast för kalenderbitare: Ulf Lundell spelade "Isabella" som extranummer den där gången -93).

Senhöst

Senhöst -
en ensam stol väntar
på den som skall komma

Arima Akito (f. 1930)

Allting har sin stund

Här i det gamla körsbärsträdet bodde en gång en svartvit flugsnappare. Han kom i maj. Bråkade, sjung och rumsterade. Tystnade tidigt och drog bort som en kort och oavslutad färgdikt.

Nu i utkanten av oktober har vi istället tystnaden och strax intill raden av bokträd, som dagligen brakar iväg sitt fyrverkeri.

Allting har sin stund.