Borttappad dröm

"Men all konst, ser du, oavsett var den står eller vad den är för någonting, måste dock vara en känsloupplevelse, en fantasistimulerande upplevelse, som sen kan grena ut sig i intellektuell aktivitet".
Ingmar Bergman

Denna vårbäck var en gång avsedd för en framtida betraktares vederkvickelse - tänker jag - i sitt ursprungliga skick. Idag hänger bilden i ett skyltfönster(!) som ett luggslitet dokument över en borttappad dröm.

Hur många sådana finns det? Hinner vi ens med att böja oss ned nuförtiden, att dröja en stund vid bäcken och låta oss hänföras över vattnets rytmiska rörelser, att kupa våra händer i det porlande vattnet och släcka vår stora törst?

Jag har en gång burit en människa till en fjällbäck. Det blev inledningen till en livslång vänskap.....

Driva kil

"Det enda som är väsentligt är att påverka, att komma i kontakt, att driva en kil i människors likgiltighet eller passivitet".
Ingmar Bergman

Handens verk

Den i allra högsta grad konstnärligt välrenommerade Keramikgruppen KAOLIN, Hornsgatan 50, Stockholm har f.n. utställning av tekannor och skålar av Signe Persson-Melin. Utställningen pågår under 6 - 24 oktober. Passa på och se besjälade ting! (Allt är sålt).

Postar en pion

"Handen är ett med människan. Den är hennes kärleks och livsviljas tjänare". / Carl Malmsten/

Vi som stod bredvid henne såg den unika begåvningen och känslan för materialet när hon dagligen skapade pånytt, igen och igen och igen genom handens arbete. I nästan sjuttio år pågick ett kärleksfullt förhållande till hantverket, där den tränade handen besjälade allt hennes verk.

Det var som om livets egen inre rörelsekraft ständigt ville växa sig större i hennes dagliga värv, oupphörligen komma till nya uttryck, söka nya gestalter, i ett inflöde av mänsklig hjärtlighet. Hand och ande i nära samverkan.

Hennes namn var Agnes.... och hon var min mor.

Så, kära mor, det är åter den 12 oktober, den dag vi brukade fira din födelsedag. Saknaden är fortfarande stor. Jag postar en pion och varmaste gratulationer.

Ljus

Vilka bär skålarna av ljus till varandra?

ur Oceanen/G. Sonnevi

(foto: Strand, Vättern -07)

En slags början

Här kommer hösten igen. Febriga löv. Strilande vatten. Är det slutet? Med havet som bakgrund. Eller en början? Eller i blandning? Ett hav som alltid låter sig börja om. Också människan?

kontinenterna flyr nu åt alla håll, från oceanens centrum Det centrum som finns överallt Också i alla individer Vilken våldsam centrifugering Tills ingen ska höra den andre Tills den ene inte ens är en gåta för den andre Eller den andra för den andra Eller i blandning
Göran Sonnevi/Oceanen

En doft av vildros............

Det kom ett brev idag.....

Nej, det kom någonting så prosaiskt som en följesedel idag, i följe med en doft av vildros, lavendel, malva, tall och havtorn.

Blixtsnabbt hämtar hjärnan fram bilder ur hippocampus med hjälp av doften. Kristallklara minnesbilder, lagrade sedan lång tid i hjärnan och alla knutna till en doft.

Det är 60-tal, ungdomsår och Tennessee Waltz spelas överallt i landet. Alma Cogans stjärna står högt på himlen. Men snart, alltför tidigt, skall hon ryckas bort för evigt.

Och det är de där återkommande sommarjobben på droghandeln, där lagerlokalerna vindlar fram som katakomber genom ett gammalt packhus i hamnen. Och alla mänskorna där...., som umgås i en underhållande ton av lätthet, typisk göteborgsk. Luften är sprängfylld av dofter från tusentals preparat, som väntar på att expedieras.