Vad förstår vi av det stora, reellt existerande? Vad ser vi?
Detta är Skarv, en utskärgård i utkanten av Stockholms nordöstra skärgård - en ödeskärgård.
Jag kom hit över vattnet en solig sommardag i frisk till styv bris. Det fanns inget dramatiskt med själva sjöresan, vi styrde mot arkipelagens öar över de öppna och vida havsfjärdarna och angjorde en paradisisk övärld i lä.
Havsfolket, som för länge sedan levde här i denna utskärgård, reste fiskebodar på det utsatta skäret under strömmingsfiskets goda år. Under höstarna, ibland fram till adventstid, trängdes skötbåtarna i hamnen mellan klipporna, berättar historien…
För en flyktig besökare idag känns detta främmande, i takt med landhöjningen (en halvmeter per 100 år) har ölandskapets linjer förändrats. Här är ödeskärgård idag, magisk och storslagen sådan. Ristningar i hälleberget och några knappt skönjbara rester av husgrunder vittnar om en svunnen tid och ett annat liv - havsfolkets liv.
Här på klipporna, centrum av en gigantisk cirkel med havshorisonter runt om..., här i detta stora, finns nästan inte vi.
(foto:©Längs kajen, Skarv)
