… så enkelt kan det förhålla sig.
Själv gick jag under mäktiga trädkronor.
Annars håller jag mig så gott det går i ljuset.(foto:©Längs kajen)
... speglar fönstren himlen.(
foto:©Längs kajen; Sthlms slott)
... gamla murar står.
(foto:©Längs kajen; yttre borggården, Sthlms slott)
(foto:©Längs kajen; Slottsbacken, Sthlm)
... lyser skärgårdsflottan med sitt eget ljus.(foto:©Längs kajen, Stockholm)
... i en folktom innerstad - Waxholmsbolagets vita fartyg vid Strömkajen.
(foto:©Längs kajen, Stockholm)


Det var tidig morgon i början av juni. Solen stod redan högt på himmelen och sköt hela kvastar av strålar mot Söder; de hade färdats över skärgårdens öppna fjärdar på sin väg mot huvudstaden, vikit av på Trälhavet och pressat sig genom Oxdjupets trånga passage, ilat hastigt förbi Fjäderholmarnas krogar, som sov ruset av sig, dröjt sig kvar ett tag vid prinsens Waldemarsudde, för att senare klättra upp till korset på Katarina kyrka. Därifrån var det inte långt till Mosebacke. Och inte heller till Strömmens vatten med skärgårdens vita båtar vid kajen…
Arbetshjonen, som hade ledig dag idag, vände blad eller drömde om kungens eskapader och endast den tillreste vandringsmannen strök sorgfritt längs kajen, denna tidiga och välsignade försommarmorgon…
Så småningom avvek också han, inte till himmelen men väl från den fagra staden.
(foto:©Längs kajen, Stockholm)