..., flytande samhälle, flytande normer, flytande liv, flytande relationer. Allt flyter - i förändringens förlovade tecken. Ingenting är för evigt, ingenting är förutsägbart, ingenting är längre säkert. Och kommer väl aldrig att bli?
Här ett flytetyg...
... , flytande kärlek med brinnande eld i pannan.
... i ständig rörelse, i konstant gungning i en alltmer osäker omgivning där allt flyter. Uppfattningen om livet är dock skiftande - exemplen av metaforer är många. Det är bara att ansluta sig till något av följande förslag, alla komna ur en viss föreställning eller Google(?) (motiveringen utelämnad här - vidare sökning sker på Google): Livet är som en efterrätt.Livet är som en bussresa.Livet är som en påse.Livet är som en trasselsudd.Livet är som en pizza.Livet är som en paprika.Livet är som en tärning.Livet är som en dans på rosor.Livet är som en saga.Livet är som en brustablett.Livet är som en morgonvandring.Livet är som en sinuskurva.Livet är som en chokladask. Livet är som en basketmatch.Livet är som en kloak.Livet är som en deckare.Livet är som en ballong.Livet är som en stig.Livet är som en bergochdalbana.Livet är som en golfboll. Livet är som en trisslott. Livet är som en cupfinal.Livet är som ett träd.Livet är som en mattebok.Livet är som en bra idé. Livet är som Telia.
... Oscar R L i Åby Stora Pris 1963.
Legendariske travtränaren Sören Nordin var tvåa med Julienne och Metro Star blev trea. Jag älskade Julienne men franska hästar brukade vinna de där åren.
Och självfallet var jag där. Jag var alltid på Åby. Visste allt om kuskarna - Algot Scott, Ragnar Thorngren, Uno Swed, Birger Widell, Åke Krook, Folke Sjöberg osv - och spelade 2 kr vinnare eller 5 kr plats. Inte mer.
Samma sommar körde en hälsing - Stig H. Johansson - sitt allra första travlopp. Och kom sist. 42 år senare hade han vunnit mer än 6000 travlopp och blev den störste bland travfolket.
Ikväll gick första start kl 1830 på ÅbyTravet. Men jag är aldrig där. Jag har inte varit där sedan 80-talet. Vet ingenting om kuskarna - spelar inte ens HarryBoy. Inte mer.
Ett gammalt klassfoto från 1957 - Kjell, Lars-Olof, Sören, Rustan, Bengt, Jan, Bert och 3 x Thomas. Britta, June, Lena, Ulla, Liselotte, Gunilla, Kerstin, Synnöve och 2 x Eva. (Några namn tyvärr bortglömda.)
Femtio år senare - år 2007 - kan man konstatera att inte ett enda av de där namnen platsar på 2007 års top-100 listor "vanligaste tilltalsnamn, nyfödda flickor och pojkar".
År 2007 regerar William, Lucas, Elias, Oscar, Wilma, Maja, Ella, Emma, varav några tycks vara riktiga överlevare, förekommer genom hela mänsklighetens historia, medan Kjelle, Bengan, Janne och Tompa nu helt enkelt har förpassats ut i den namnlösa periferin. Det är sådant man får ta.
Thomas
Litet bo jag sätta vill...., från skumma, medeltida gränder till luft och ljus - från historisk 1500-talsmiljö till 2000-talets villaområde. Ur gränd - till gränd. En tidsresa och förändring utan facit. Än så länge. En mental omställning hur som helst.
(foto: Gamla Stan, Stockholm och Sörmland)
Ett nytt år har just inletts och ligger tämligen oskrivet och i skrivande stund nästan lika vitt som snöfältet utanför husknuten (dagsfärska och dramatiska rapporterna från Mellanöstern undantagna) och........ ja, så bor och lever jag nu i en ny miljö, på en mindre ort, en timmas bilväg från Stockholm. Tänkte försöka komma igång igen här på bloggen, prövande och trevande men nu från en annan horisont.
Det är dock så, att för tillfället vet jag faktiskt inte på vilket sätt...., eller ens om bloggen här kommer att få ett längre liv under 2009. Och skälet stavas nog Stockholm. Det låter sig helt enkelt förklaras av att jag som nyinflyttad, i Stockholms medeltida grändstad under hösten 2007, där fann ett oerhört rikt utbud inom nära räckhåll. Ja, i grunden fann jag där det mesta av vad jag då sökte under de dagliga promenaderna. På sätt och vis kom det här på bloggen också att avspegla sig som en bildmässig redovisning, ett personligt dokument av ett år i Stockholm.
Inspirationen kom främst från kontakten med Stockholms vattenstråk och sjöliv samt naturligtvis de historiska miljöerna. Bildmotiven fanns där dygnet om, lika måleriska som lättfångade - miljöer, som Stockholms rika historia och marina prägel generöst erbjuder sina invånare och besökare.
Idag, i januari 2009 och med en annan horisont, vet jag som sagt inte hur fortsättningen ser ut....., men en nödvändig förändring är nu genomförd och kanske utflytten till en mindre ort kommer att medföra någonting positivt? Någonting mer eller mindre väntat eller någonting fullständigt oväntat, vilket också kan avspegla sig i någonting kreativt här på bloggen? Min förhoppning finns där.
Stockholmsbilden här är en av de sista jag tog före avflytten - S/S Blidösund med fyr i ångpannan vid en snöfylld kajlänga - Skeppsbrokajen.
