(foto:©Längs kajen)
Kort reflektion: alla dessa bilder, som förekommer här på bloggen, till synes utan sammanhang. De laddas upp, månad efter månad, år efter år, den ena efter den andra med avsaknad av varje koppling till en helhet? Inget genomgående tema förekommer, som t.ex. trädgård, båtliv, politik eller matlagning osv. Inte ens poesin och litteraturen kan med allvar sägas vara ett särskilt återkommande tema här, inte mer än möjligen en antydd ledstjärna. Men vad är då den här bloggen?
Med hjälp av den polske poeten Adam Zagajewskis tankar sökte jag efter en formulering. Om alla skärvorna (bilderna) här, som ligger utspridda som solitärer, ses som bråkdelar av en en cirkel, kan man från dem med lite tur och uppmärksamhet leda en stråle som söker sig till ett centrum. Till ett du eller snarare ett jag. Så skapas här på bloggen berättelsen om en individualitet - token jag - inte mer än så. Här i en snöglänta. I ögonblicket då, en ljus och intensiv upplevelse.
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
”Jag längtar marken, jag längtar stenarna”…., som det vackert är uttryckt i Heidenstams berömda dikt.
Jag längtar träden…, skulle jag lägga till.
(foto:©Längs kajen, Sthlms skärgård)
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
(foto:©Längs kajen, Stockholm)
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Och där någonstans bland äppelblom och blad satt en fågel och spanade. Det var så litet litet vad som skedde men stort.
(foto:©Längs kajen)
Det är klart att man längtar dit..., till sköna maj, till den oskattbara grönskan,
till gräset och äppelträdet som blommar och blommar år efter år. Och till sommardagars
lättjefulla värme.
(foto:©Längs kajen)
Nån dag när det är maj igen..., nånstans i en sörmländsk backe.
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
… eller i en förstorad tystnad.
Just idag, sedan nyårsnattens krutrök har lagt sig, ber jag inte om att något vidunderligt ska ske, bara att årets dörrar öppnar sig. Och berget.
God fortsättning....
