Bilden av strömmande vatten skulle ha en plats här på bloggen, tänkte jag. Och så kom det sig att jag på en skogsvandring passerade den lilla kvarnbäcken, som uppströms inte är mycket i kraft och storlek just nu jämfört med hur det kan se ut nedströms vissa vårar. Snart är vintern här och vi får se hur isbildningen dämpar vattnets framfart framöver.
Att vandra bland månghundraåriga ekar är en skön upplevelse, fotografering i starkt motljus är inte lika angenämt. Svårbemästrat. Här är det ändå naturupplevelsen som är det väsentliga…, en sval novembermorgon med intensivt sidoljus och skuggor som sträcker sig långt över hagmarken. Och total stillhet i naturreservatet. November ger oss sköna dagar.
Novemberdagen bjöd på ett flödande solljus där solen kom åt, i skugga och halvskugga ett sparsammare ljus. Det är detta, i det dunkla, som är intressant att försöka fånga…
…, öppet hav, solglitter och varma vindar. Här är det inte introvert inandning som gäller, utan utandning - fullt blås. Bildmässigt, är bäst att tillägga. Havet är fortfarande enormt!
Det grunda vattnet i novemberljus, bottenstenarna, stänglarna som vajar svagt i vågorna, det fina vattenskummet…, blicken följer havets rörelser. Jag vet inte om detta är en öppning? Havet är enormt.