Jag tycker om floder och jag tycker om älvar. Och det var här det började, någon gång i mitten av 60-talet när jag drömsk i blicken satt och dinglade med benen över kajkanten, därborta vid Packhuskajen i bildens bakgrund.
På den tiden var innerhamnen och älven livligt trafikerad av världens handelsflottor och Göteborgsvarvens orderböcker var fulltecknade. I den miljön drömmer gärna en uppvaknande yngling om fjärran hav och hamnar, om floder stora som innanhav, som Volga, Amazonas och Mekong. Och om älvar fulla av kraft och brusande forsar.
En stilla och långsamt flytande älv, som "runnit sig tillräckligt stark" längs loppet ut mot havet var dock den älv som mest präglade sinnet. Sjöfarten blev min yrkesbana, inte en livslång sådan men den varade i tjugo år. Här på varven, på älven och längs dess kajer började det. Ja, jag tycker om älven - Göta älv.
(foto:©Längs kajen, Göta älv)