Det ser ändå hoppfullt ut, trots att vintern fortfarande har greppet (- 10 grader), när dagens sista ljus landar i skogen och träden glöder ett tag innan vinternatten.
Nuförtiden besöker jag alltför sällan vår vackra huvudstad men under helgen vandrade jag längs kajen i februariskymningen. Och då känslan för stadens vatten är evig, är vägen kort till blå nostalgi.
Den här hästen har stått och hängt här under trädet länge nu. Åtskilliga gånger har jag återkommit till bilden med hästen och trädet men jag kommer aldrig fram till om den vill mig något…
… annat än ge associationer till en underbar dikt av Per Helge:
"Jag skulle för första gången besöka en bekant en bit utanför byn, han bodde lite ensligt, en bit in i skogen. Vägbeskrivningen: svänga vänster här och åka rakt fram där, och så kommer du till en hage med en häst i ena hörnet, och vid hästen tar du av till höger, och sen är du framme."
Jag minns att när jag hade fotat hästen tog jag bestämt av till vänster. Och det är kanske därför jag aldrig kommer fram till något? Borde följa vägbeskrivningen: ser du en häst, ta till höger, sen är du framme.
... har stängt från den 3 februari för omfattande renovering. Och den påläste har noterat att den vackra byggnaden slår upp portarna för besökare till "Nya Nationalmuseum" under 2017! Men de vita båtarna seglar på, år efter år..., till allas stora glädje. Vad vore huvudstaden utan dem?