…, en ström vars stränder och kajer jag inte känt till - Motala Ström och Norrköpings fantastiska industrilandskap, som är ett unikt industrihistoriskt kulturarv.
In bland träden, marsdagens sena eftermiddagsljus, skuggorna, ett krympande snölager…, jag hade önskat jag kunde säga något om den medfödda svenska kontrastkänsligheten och fastnade i ljuset, omsluten av höga grova stammar.
Visst har vår känsla för den svindlande ljusa marskvällen med vintermörker att göra.
Vi upplever några soliga vårdagar just nu i Stockholmstrakten, snösmältningen har tagit fart och det ädla vårljuset, som låter sig silas genom trädkronorna är som balsam för själen. Äntligen vederkvickelse!
…, gården vilar, månen hänger stor och full. Supermåne över gården. Troligtvis är det många som i kväll har fångat den granna fullmånen på bild. Här ett bidrag i genren "måne över xxxxx...."
Även om vi nu med glädjeskutt redan har välkomnat våren i Stockholmstrakten landar dagens bild från en gråmild vinterdag, stilla försjunken i en återhållsam stämning. Behovet av stillhet och eftertänksamhet vaknar när man blickar ut över världen just nu ...
… där vattnet sköljer in mot svarta klippan. Svärta. Det öppna havet utanför. Alla vet nu. Utplåningsvågen. Det är svårt nu att inte tänka sig utplåningsvågen. Det är från öppna havet den kommer. Bilderna rullar in från Japan. Kan avgrunden nå djupare?
Här har jag glömt mig kvar, med kraft av inbillningen. Åtminstone för ett kort stund...., kunde man hoppats.
Annars, när man ser sig omkring den första dagen i mars månad, är allting fortsatt vitt, vitt, vitt i en låååång och monoton evighet av vinter. Och ute i ishavet stångas sjöfarten med värsta isläget på trettio år.
Längtan efter markernas skiftningar, färger, nyanser och dofter är nästan övermäktig nu.