Jag står på ett berg och ser ut över fjärden. Det är vårkväll i Stockholm. Det är svalt och under mig drömmer staden i solnedgången. Riddarfjärden, Stadshuset, Klara kyrka...
Men se hur det glöder i Hötorgsskraporna!
Här kunde jag stanna länge, se bort mot Riddarholmen och sedan Strömmen där jag förr så mycket har vandrat längs kajen. Nu är jag bara en förbivandrare.
Djupt i berget en lysande kristall. Ingen spränger en väg dit in. Men den väntande i stillhet lyssnande hör en dag rösten ur sitt eget djup viska lösenordet - och berget öppnar sig.
En duva längs kajen är bättre än tio i floden (här fritt översatt), vilket ganska väl kan motsvara vårt kända ordspråk bättre en fågel i handen än tio i skogen. Mycket väl, till och med.
Själv är den här bloggen inte mycket för den typen av aprilskämt som förekommer i dagspressen idag. Nej, inte alls. Istället uppskattar bloggen Stockholms stadskontor som inför stundande turistinvasion börjat sätta upp dessa skyltar på huvudstadens gator och torg.
Anledningen sägs vara den växande svenska kränksjukan, som nu fått sådana proportioner att myndigheterna tvingas till åtgärder. DO - Diskrimineringsombudsmannen - får dagligen in mängder av ärenden, där skaror av tilltufsade medborgare känner sig kränkta, förhånade och utskrattade. En sådan vilt löpande förnedring tål inte statskassan i längden och man vill på olika vis styra upp svenskens känsloliv mot mera allvar, besinning och återhållsamhet. Ett mjukare samhälle, helt enkelt. Eller mera hyfs, om man så vill säga.
De intet ont anande turisterna i huvudstaden är först ut att varnas. Men även di svenske bör faktiskt hålla sig för skratt, då skyltprojektet nu är på väg ut i staden.