Rymdens och jordens kyss
på vattnets yta
/ Bei Dao
(foto:©Längs kajen)
... vid vindens träd - björken.(foto:©Längs kajen)
Glöm aldrig naturens läkande kraft.
(foto: ©Längs kajen)
(foto: ©Längs kajen)
Det finns alltid något som kan väcka våra drömmar.
(foto: ©Längs kajen)
Jag står på ett berg och ser ut över fjärden. Det är vårkväll i Stockholm. Det är svalt och under mig drömmer staden i solnedgången. Riddarfjärden, Stadshuset, Klara kyrka...
Men se hur det glöder i Hötorgsskraporna!
Här kunde jag stanna länge, se bort mot Riddarholmen och sedan Strömmen där jag förr så mycket har vandrat längs kajen. Nu är jag bara en förbivandrare.
(foto:©Längs kajen)
Varje människa
har möjlighet att välja
sin egen väg
(foto:©Längs kajen)
... som drömmer sig framåt
och det finns högväxta träd
som har tankar om molnsånger
och sånger om havet
Det finns
vad som helst
(foto: ©Längs kajen)
... jag kan se min skugga tydlig här
liksom träden och skogen som alla växer av ljus
Också själen växer på denna plats
(foto:©Längs kajen)
... då våren svalnade till vinter igen. Men jag är inte arg. Eller?
(foto:©Längs kajen)
Så är jag där igen, vid stenmuren och det avbrutna sökandet och jag vet att utan den rätta lyssnaren kan jag inte hitta orden.
Ge akt på sprickorna, sa någon. De som sträcker sig ända fram.
Och här kan jag säga, att även om jag iakttagit håligheterna, de har egentligen funnits där hela tiden, så har jag inte sett en enda sådan spricka.
Jag kommer tillbaka.
(foto:©Längs kajen)
... men jag vet knappt längre vad jag söker
så plötsligt
har jag sällskap av ett moln på andra sidan muren
(foto: ©Längs kajen)
... under samma himmel
men vi har inte samma horisont.
(foto: Visby)
Man hör och lyssnar som efter sin egen puls,
för långt borta kommer snart vattnet att röra sig i blåsten,
i framåtfärd....
(foto: ©Längs kajen)
... men helst kör jag själv bil vid havet,
... och snart måste jag dit igen, sitta vid havet och veta att det är det enda på jorden. / Ebba Lindqvist
Djupt i berget
en lysande kristall.
Ingen spränger
en väg dit in.
Men den väntande
i stillhet lyssnande
hör en dag rösten
ur sitt eget djup
viska lösenordet -
och berget öppnar sig./ Gunnel Vallquist(foto: @Längs kajen)
Här, äntligen en lastkaj - pappersmassa, en kajlänga, inte mer.
Förr eller senare smälter isen, klarnar himlen
och ett fartyg når sin hamn.
En duva längs kajen är bättre än tio i floden (här fritt översatt), vilket ganska väl kan motsvara vårt kända ordspråk bättre en fågel i handen än tio i skogen. Mycket väl, till och med.
(foto: @Längs kajen)
Själv är den här bloggen inte mycket för den typen av aprilskämt som förekommer i dagspressen idag. Nej, inte alls. Istället uppskattar bloggen Stockholms stadskontor som inför stundande turistinvasion börjat sätta upp dessa skyltar på huvudstadens gator och torg.
Anledningen sägs vara den växande svenska kränksjukan, som nu fått sådana proportioner att myndigheterna tvingas till åtgärder. DO - Diskrimineringsombudsmannen - får dagligen in mängder av ärenden, där skaror av tilltufsade medborgare känner sig kränkta, förhånade och utskrattade. En sådan vilt löpande förnedring tål inte statskassan i längden och man vill på olika vis styra upp svenskens känsloliv mot mera allvar, besinning och återhållsamhet. Ett mjukare samhälle, helt enkelt. Eller mera hyfs, om man så vill säga.
De intet ont anande turisterna i huvudstaden är först ut att varnas. Men även di svenske bör faktiskt hålla sig för skratt, då skyltprojektet nu är på väg ut i staden.(foto:@Längs kajen)