If My Heart Was A House

Håll ut!

Kom idag in från en snövit landsbygd och besökte stolta stad men kunde konstatera att vår vackra huvudstad idag var allt annat än vacker.

Nej, det var ingen angenäm syn, istället smutsigt, grisigt, blött och skitigt pga av plötsliga blidvädret och grådiset. Snösmältningen inger ändå hopp - den långvariga köldbarriären har äntligen fått sig en knäck. Ljuset förändrar allt - från minut till minut. Håll ut! Det är nästan omöjligt att titta på en sommarbild utan att drömma.

(foto: Längs kajen)

Burken och kaffet

När saker och ting i ditt liv nästan har blivit för mycket för dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.

Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna – familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar de andra sakerna som betyder något – som ett hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat – småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet.

Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så…., var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag.

Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand”.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade: kaffet…, vad representerar det?

Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän”.

(bild: Anders Lindgren – text: okänd)

Utanför kafét

(foto: Längs kajen)

Vilddjuret och människan...

... - än en gång.

Vem kan länge hålla vakt emot allt som stormar?

(foto: Längs kajen)

Drömmen

(foto: Längs kajen)

Mot höjden så där...,

... genom trädkronan. Och man kunde säga snövita blommor, det kunde man. Som om det var en trädgård av sällaste prakt.

Nästan, i alla fall. En vacker dag, som igår gled förbi.

(foto: Längs kajen)

White blossom

Högt uppe i träden tystnad och frid.
Blommorna som slog ut igår
har vissnat idag.
Det var bara vintern
som spelade oss ett spratt.


(foto: Längs kajen)

Vid trädet igen

Letandet får vara. Det här trädet. Blicken vandrar genom dess krona. Lyssnar och lyssnar. Som när man lägger örat emot, för att inte gå miste om ett enda ord eller ljud. I svaga kallvinden faller flingorna på graven. Så mycket sång. Bländande i solskenet.

(foto: Längs kajen)

Hoppfullt

Från vinterns blygrå
himmel singla i flockar
små vita blomblad.
Måhända ljummar en vår
på andra sidan molnen.

/ Kiyowara no Fukayabu

Nåja, det stämmer inte helt, idag var det en alldeles strålande dag med hög och klarblå himmel och flödande solsken över rimfrostiga träd. Små vita flingor singlade ned. Hoppfullt!

(foto: Längs kajen)

Kyrkogården

Februariförmiddag på kyrkogården i en gammal socken. Luften är kall att andas här bland alla döda. Det är stilla. Ett djupt snötäcke har lagt sig över gravarna.

Det händer annars att jag ibland går här mellan gravstenarna, upptagen av alla okända namn och årtal från avlägsna tider. Vid några tillfällen känns det dock som närmare och det är som någon skulle säga: "Bekymra dig inte om oss! Vi finns till här strax bakom knuten."

(foto: Längs kajen)

Träden och vitheten

(foto: Längs kajen)

(foto: Längs kajen, hemmavid)

Ljusdränkta

Vintersnön har fallit över snö över snö över snö och idag ser jag inga mänskor därute i snön. Den vita sjön ligger insvept i kall köldrök och det ljusdränkta landskapet ser ut att upplösas i ett vitt ingenting..... Inga mänskor går därute i den ogripbara tystnad, som är släkt med ordlöshet.

(foto: Längs kajen)

Samernas Nationaldag 6 februari

Den 6 februari infaller den samiska nationaldagen. Det samiska folket har en egen nationalsång - Sámi soga lávlla - gemensam för alla samer.
Texten till sången är skriven av sjösamen Isak Saba (1875 - 1921) och har tonsatts av Arne Sörlie.


Sámi soga lávlla

Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta:
Fjäll bak fjäll i fjärran blåna,
sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter,
fjällens toppar höja sig mot själva himlen,
bäckar brusa, skogar susa,
tvärbrant stupa stålgrå uddar
strävande mot stormigt hav.

Med beundran av samisk kultur önskas alla samer en god högtid på Samernas Nationaldag 6 februari.

(foto: Arktická idylka)

Cyklistens dilemma

Att inte cykla är att gå för långt men till och med att cykla kan gå för långt.

(foto: Längs kajen)

Här, just här...

... tammefan, är det inte huset igen!

Jodå: något hade satt mig att lyssna...

(foto: Längs kajen)

Och alla träd väntar fåglar...

..., det är en vacker titel och något jag länge velat skriva tillsammans med en bild av ett älskat träd - björken i en kaskad av rimfrost. Nu är det gjort, jag har lånat titeln av den finlandssvenska författaren Solveig von Schoultz (1909 - 1996).

Alla träd väntar fåglar men också vi...

(foto: Längs kajen)