Berätta om havet? Berätta om öarna i havet? Eller berätta något slags "utedassets historia"? Om hur dasset står där vid de yttersta klipporna och ser ut mot horisonten, ser ner i vågorna, som sköljer in över klipporna? Om att väntan på att någon skall komma in genom dörren är oändligt lång när de sista sommargästerna har lämnat ön?
Nej, om det väderbitna hemlighuset säger jag ingenting....,
.... "tystnaderna är alltid mycket större än alla orden. De jag uttalat. De jag ännu inte uttalat. De jag aldrig kommer att uttala"...(G. Sonnevi)
Det är en fantastisk sensommardag och augustisolen lyser från en klarblå himmel över Gillöga utskärgård. Jag har kommit hit för att vandra på solvarma hällar, för att uppleva stillheten i ett örike längst ut i Stockholms skärgård, där landskapsupplevelsen är som starkast.
Jeppe Wikström - havsskärgårdsfotograf och författare - citerade i DN den lysande skärgårdsskildraren och seglaren Sven Barthel:
"Min landskapsupplevelse är starkast och rikast här, därför att den har djupa rötter i ständigt växande minnesavlagringar, rötter som når ner till barndomsupplevelsernas källvatten".
När jag i sensommaren vandrar genom stillheten och ljuset över Gillöga stiger ett tyst jubel inombords - ett jubel ur barndomens och ungdomens kamrar - Vinga, Lilleby, Hällsvik, Hjuvik, Marstrand, Hållö, Smögen, Grebbestad, Fjällbacka, Koster...
Gillöga kalskärgård lägger jag i en särskild jubelkammare, strax intill de bohusländska.
Gårdagens kväll var lite kylig och regnskurarna drog fram över Sörmland. Man anade den annalkande hösten. Men så plötsligt......, väderomslag och gott solsken och sommarkänslan tillbaka igen.
Sista bilden från sommarens besök på Svartlöga - en brygga.
Varje resa har ju en punkt där man slutar färdas bort och istället vänder hemåt. Bryggan är en sådan vändpunkt.
I horisonten och bortom horisontlinjen tar dock andra utskärgårdar vid, mera svårtillgängliga men lockande - Ängskär, Fredlarna, Lygna och Skarv - avlägsna men mytomspunna som undersköna.
Jag vänder hemåt, visserligen, och tackar Svartlöga för en underbar dag i havsbandet men kan fortsätta fantisera....