Legenden om det förtorkade trädet, som berövats sin livgivande sav:
"en munk bar steg för steg hink efter hink med vatten upp till berget, där han vattnade det förtorkade trädet; han hyste inte minsta tvivel om att hans handlande var nödvändigt och misströstade inte för ett ögonblick om den undergörande kraften i sin gudstro. Han fick också uppleva undret: en morgon vaknade trädet plötsligt till liv och grenarna täcktes av spröda löv". / Andrej Tarkovskij
Och jag vill säga det genast: det går ej att bekräfta att det är legendens tålmodiga träd, som växer i Havängs heliga backar. Nej, det är snarare ett annat "mirakel". (foto: Längs kajen, Haväng, juli -09)
... eller "utsikt från ett fönster", kan vara en passande titel för denna bild, som är från vistelsen på Österlen. Bländvita fartyg stävade på längs horisontlinjen dygnet runt. (foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)
Här står de, träden - fast rotade i strandbrinken.
Ljuset är starkt här uppe, i havets närhet. Solen gassar, vinden kastar, havet gastar, löven rasslar. Det är långt till sjumilaskogens lä och halvdunkel.
Ändå, minns här under himlen; "vid varje träd gör skuggan en paus". (foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)
Mitt på denna ringa höjd, där landskapet gör en aning nivåskillnad, låg en gång världens centrum. Under långa tider försågs kvarnen med odlad säd av bygdens bönder och molnen och tiden passerade i takt över slättlandet.
Idag, när molnen och tiden rusar förbi, sliter vinden i den gamla konstruktionen utan några andra skäl än att den blåser. (foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)
..., som under årtusendenas gång har vänt sin stenyta mot det öppna havet men som alltid, med stenens hela inre, har vänt ryggen till - till havet, till vinden, till regnet, till själva tidens gång.
Vid besök av stenåldersdösen kan man i våra dagar lyssna till vindens sus och ännu vid lyckliga tillfällen förnimma tiden stå stilla.
Råkade på en riktig pärla mellan svalkande baden i insjön, en gammal inspelning som inte borde undanhållas någon. Det är så vackert, så klokt och så poetiskt..., ord och bild som dansar lätt i vindlösa högsommardagar.
..., "I en förvandlad stad", "Ny tid - ny stad", "Minns du den stad"...
Ja, här kan man lekfullt använda sig av titlarna i Per Anders Fogelströms bibliografi om man vill, för att beskriva den scenförvandling som i dagarna och på kort tid har ägt rum kring Strömmen. Evenemanget, som drog vidare till S:t Petersburg, gällde Volvo Ocean Race förstås.
Här kan man imponeras av stadsrummets rekordsnabba förvandling, vilken egentligen är helt i linje med bråttomtidens krav på flexibilitet och resursutnyttjande.
Bilderna dateras 19 juni och 1 juli. (foto: Skeppsbron, Stockholm)
Junis äventyr av ljus och vågor julis underverk av klara speglar...
Några rader av Harry Martinson inleder juli månad tillsammans med en kvällsbild från "min" sörmländska insjö - ord och bild om ett benådat sommarljus, som berör oss djupt i den nordiska själens längtansvrår.
Och nu står vi där mitt i sommaren, alla lika omslutna av ett flödande ljus, som tänder lågor ända in i vintermörkret. (foto: Längs kajen, Sörmland, juli)