Sommarbuketten av juniblomster får följa med när juni månad idag den 30:e avslutas och övergår i juli.
Månaden juni har i år annars bestått av en salig blandning av stress, oro och en del efterhängsna, svåra framtidsfrågor, som efter flera års arbete ser ut att gå mot en lösning och som därför övergick i glädje och fest och till slut kunde det också bli semester. Idag, sista juni, ser det alltså bra ut. Det är ljust och solen är glödhet. (foto: Längs kajen)
Här är tehuset och almarna igen. Det ser ut att vara efter stängningsdags. Det är tyst. Om jag skulle sätta mig ner en stund? Stora krav har jag inte. (foto: Längs kajen, Kungsträdgården, Stockholm)
Det handlar om längtan, om de gamlas längtan, som den uttrycks allt oftare inom omsorgen om de äldre.
Med kall ekonomism har vi baxat sorgebarnet ända hit - till ett ofattbart faktum - att när de gamlas längtan uttrycks, när livets guldkant formas, handlar det idag om det mest basala för en sund livsföring...., om att få sitta ute en stund om dagen, om att få andas frisk luft.
Jag tycker att vi allt oftare hör om detta i rapporteringen från äldrevården och vi hör om det från många håll. Och det ställer oss vid skampålen.
Det är därför mycket glädjande att idag ta del av initiativ som "projektet längtan", som just handlar om att uppfylla de äldres längtan.
Jag hoppas att deras längtan, allas vår längtan, nu bryter igenom tidens väldiga brus.., att saken hörsammas, att saker rättas till. Sommarvind och sommarluft åt alla är inget stort krav.
Jag gick runt i Stockholm, hejdade mig mitt på Skeppsbron. Katarina kyrka, Södermalm, en mås över Strömmen och ett lysande moln på himlen. Jag minns inte alls vad jag tänkte. Kanske fanns där en doft av hav?
Tag en dikt, stod det på lappen och jag följde den harmlösa uppmaningen - drog en dikt ur korgen. En nitlott? Kommunbibliotekets poesikorg, fylld av nedskrivna dikter kan visa sig vara ett högriskprojekt. Jag gillar dikten men min fråga för dagen: är slutet nära? Den som lever får se.
Tack O Tack för ett förtjusande möte Men det kommer en stund när det är dags att säja ajö och simma bort
Enligt min erfarenhet är det främsta kännetecknet på sann lycka frid: inre frid. Med detta menar jag inte någon sorts känsla att vara "hög". Inte heller avser jag en frånvaro av känslor. Tvärtom, friden jag försöker beskriva grundar sig i omsorg om andra och inbegriper en hög grad av känsla och känslighet. / Dalai Lama
Äntligen i hamn: återkomst, trygghet, resans mål. Men lite längre ut, i den milda dimman, ett fartygs avgång. Är det början på en lång sjöresa? Ett äventyr fyllt av drömmar och förväntan?
Inte här, det är sjövägen till Djurgården. (foto: Stockholm, Slussen)
